Idag har jag bara mer psykbryt än vanligt. Lev med det.

Jag vill bara skrika rakt ut. Sparka och slå till jag inte orkar mer.

Jag vill känna den där känslan av att någon bryr sig om mig. Jag vet inte hur det känns. Inte några längre stunder. När jag blir stor ska jag också bli egoist. Det verkar va så mycket enklare att aldrig behöva ta hänsyn till mer än sig själv, undrar hur man gör?

Jag önskar jag hade ett eget boende. Hade känt mig mindre ensam där. Och allt jag hade gjort, hade varit åt mig själv. Ingen annan.

Jag behöver semester. Jag vill ta min hund och en väska med kläder och bara dra. Långt bort åt helvete.